Karlar

Dessa karlar, blir inte klok på dem. Alltså, en del av dem bara fiskar efter bekräftelse vilket gör mig totalt uttråkad, andra låtsas som att man inte existerar och det stör mig så in i h-vete. Finns det inget mellanting i deras värld?
Jag blir inte klok på min egen hjärna heller för den delen, det finns de där speciella människorna som gömmer sig i bakhuvudet och som kommer i tankarna när man minst anar det. Sådana personer som man hatar att älska men gör det ändå.
Igår natt drömde jag om en viss person som jag på senare tid träffat väldigt sällan och vad händer då? Ja då dyker han såklart upp senare under dagen. Sammanträffande? Knappast.

Åh min hjärna, tokiga jäkla hjärna.. kan jag inte bara få en off-knapp inopererad?

          image111


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0